Nu har jag lyssnat på en barndomsidol - Knut Agnred! Han var lika humoristisk som jag tänkt mig (men svor oftare än jag önskat...) och fångade publiken hela tiden med skämt mellan sina sånger. Det blev sånger om 18åringar som vet bäst, tidsbrist, dårar, murphys lag och svenskar. Sen drog han av några klassiker från Galenskaparna och After shaves repertoar: "Borås, Borås", "Pappa, flytta inte in till Tjörn", "Jag vill ha en synt" och "Under en filt"...
Han har en häftig röst alltså, och ser lika glad ut hela tiden! Hans schyssta band såg i och för sig inte ut att ha lika roligt som han...
Men som sagt - första gången jag störde mig på svordomar - de kändes väldigt irrelevanta i sammanhanget.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Svordomar är ofta ganska irrelevanta, så länge man inte förbannar något/någon. ;) Minns knappt galenskaparna, var alltför många år sedan jag tittade på något av dem (garanterat över tio år sedan).
Snacka att man blir avis, svordomarna till trots! Det är tydligen i Göteborg man ska vara. Galenskaparna & After Shave forever.
Skicka en kommentar