3 månader

Nu har vi haft honom i 3 månader. Plutten med de vackra ögonen, glada munnen och armar och ben som sprattlar fint när han är glad. Har betat av nätter med för lite sömn, extra mycket tvätt och skrik vi inte förstår. Men också upptäckt en personlighet som gillar det sociala, älskar att äta och faktiskt är lugn och tyst när det gäller.

Tänk att det bara gått 3 månader, när det känns som att han funnits jämt!

Så det kan gå...

När jag var barn pratade jag om "pappas fule kompis". En liten byst av Beethoven som stod i finrummet i mitt barndomshem. När jag blev äldre förstod jag inte alls varför vi skulle lyssna på skrikiga damer i finrummet, och alla dessa konstiga stycken där kören/solisterna ena stunden sjöng starkt och nästa sekund knappt hördes. Att gå på opera var bara häftigt för att se dem i vackra kläder på scen. Knappast för att höra sången...

Men här sitter jag en fredagkväll och förbereder mig för att gå på konsert i Domkyrkan. Ska lyssna på Svenska Kammarkören som ska framföra Mozarts Requiem. Dessutom kommer min egna kör sätta upp verket om några veckor, så jag lyssnar på verket på Spotify till och från jobbet för att få en känsla för det.
Så det kan gå...

Om ni är i Göteborgstrakten: Varmt välkomna till S:t Pauli kl 18 den 10 november! Då framför S:t Pauli kyrkokör Requiem tillsammans med duktiga musiker. Fri entré!

Furuvägen

Nu har vi röjt i mormors hus. Barnen har plockat och deras barn har plockat. Jag & syster var sist på plats. Fyllde vår hyrda lastbil med både kära minnen och med praktiska ting.
En elorgel som morfar faktiskt fick höra mig spela på. Jag fick beröm för mitt fingerspel, att det flöt så bra, utan "andning" emellan.
Fina svarta skor som mormor köpte 1964 och stortrivdes i. Det står på kartongen.
En vacker Ovansjödräkt med hätta, sjalar och förkläden för både årstider och högtid.
Lakan och dukar med spets och broderi från generationer bakåt.

Vi fick säga hejdå till huset och tomten. 
Platsen där jag, syster och morfar tränade på att kasta med kastspö. Jag & syster fick korkar som drag och mitt drag fastnade i en tall på andra sidan tomten. Morfar plockade ner utan att klaga.
Platsen där jag och syster byggde kojor av utemöbler och filtar.
Platsen där jag och syster har åkt längdskidor och byggt snökojor varje sportlov.
Platsen för skip-bo spel och Mah Jong med popcorn uppdelat i småskålar.
Platsen för alla aftonböner med sång, mormors Psaltar-citat och prat om Hoppet.

Och idag lyssnade jag på Sommarprat av Li Pamp. Hon är känd från Antikrundan och Antikmagasinet. Hon avslutar sitt program med att säga att hon önskar att alla skrev ner historien och minnet kring sina ägodelar. Så att fler får ta del av föremålets historia och liv. Det om något har min mormor gjort ordentligt!

God start

Semestern är igång! Att hinna ha tid för både sig själv och andra. Jag har fått tid att umgås med svärmor, make, farmor och idag även syster med man.

Under aktiviteter som gospel, avnjuta körsång, spela fyrhändigt, äta god mat, njuta av vackra blommor och idag tejpa och måla i systers lägenhet.

Nöjd med starten!

Hurra!

Idag för 2 år sedan växlade vi ringar. Bestämde oss för varandra och visade omvärlden vårt beslut. Ringarna hade legat och väntat i en låda i över en månad, med datumet bestämt sedan påsk.

Idag för 94 år sedan föddes min farmor. Min coola förebild som idag utbrast framför Skype "tänk att det är möjligt att man kan se varandra".

Det känns fint att fira oss och fira henne samma dag. Så hon är också delaktig i firandet när vi skålar i bubbel ikväll.

Saker

I helgen har jag varit i ett hus fullt av minnen. Två människors liv sammanfattat i saker. Alltså inte en fullkomlig sammanfattning, utan en del.

Vackra, praktiska, glada och lite sorgliga föremål också.

Saker som får mig att tänka på min barndom. Trots att det är lika mycket de två människornas barndom. Saker som får mig att se det vackra i livet. Saker att sörja. Saker att uppskatta.

Det som gjorde helgen lättare är att det inte är någons hem längre. Det är ett hus. Med föremål.

Duktig!

Wow! Det tog några år, men idag har jag gjort det - fixat deklarationen med näringsbilagan själv! Utan någon hjälp av min bror!

Välplanerad dag...

Idag skulle morfar fyllt 88 om han levt. Jag får fortfarande sådana påminnelser t ex i kalenderfunktionen på telefon och när jag öppnar pappersalmanackan. Det gör mig lite vemodig. Som om man måste samla år för att det ska duga. Istället tänka som Tomas Sjödin uttryckt det: att alla människor faktiskt lever ett helt liv. Sitt hela liv.

Idag har jag levt, en hel dag. Full med planering och ändå full av överraskningar.

Gudstjänst i St Pauli på 2 advent var planerad. Men det var inte lika planerat att den tänkta organisten Bertil skulle somna in i natt och aldrig vakna igen. Med kort varsel kom en annan organist och lovsångspasset fick jag & Eric hjälpa till med tillsammans med två andra oplanerade. Det blev nog till Guds ära ändå.

Kyrkkaffet var planerat att ske med en Hjälmaredskompis, men hon blev sjuk. Istället fick vi väldigt fint fika ihop med en annan god vän och hans vän.

Sedan Lisebergsbesök med andra goda vänner. Vi hade planerat att inta julbord, men det verkade ett tag osäkert om det fanns bord för oss. Sedan fanns det plötsligt bord för 4 personer! Jag åt taktiskt och orkade smaka långt mer än jag trodde! Otroligt gott!

Några timmar senare blev det planerad övning av luciasånger, med både kända och okända melodier och stämmor.

En hel dag.

Livet är allt på en gång

Livet är allt på en gång.

Begravning med släktkalas - hela familjen, alla kusinerna. Mycket prat och skratt. Men mycket trötthet också... Bilkörning i många timmar. Bra samtal med syster & svåger.

Tillbaka till jobbet. Fullt ös med gamla ärenden, pågående ärenden och nya ärenden. Alla dessa beslut att fatta - vad ska prioriteras just idag och vad får vänta. Möten, telefonsamtal och så någon patientkontakt däremellan...

Facklig utbildning resten av veckan. Det får märkas i verksamheten att personalen behöver gå på utbildningar etc. Visst, bara det finns en tydlig prioriteringsordning för kollegorna som ska täcka upp...
Den prioriteringsordningen ber jag en kollega från annan stadsdel att maila mig så min stadsdel kan få lite mer struktur...

Hemma. Matplanering, tvättstugebokning, handla, packa, telefonsamtal... Maken kör till tippen med skräp när vi ändå har lånebil och har möjligheten. Passar även på att besöka IKEA och vardagsmyser. Idag har maken satt upp nya lampan i vardagsrummet; det blev så fint!

Körövning imorgonkväll. Andhålet! Då ska vi fylla på.

Och i helgen åker vi till Bjärka-Säby på Höstmöte. Tidegärdens sköna rytm. Måltider. Samtal. Gudsmöte.

Livet är allt på en gång.

Årets andra stora sorg

Vi hann fira en vecka som gifta. Då tog ett 60-årigt äktenskap slut.

Min morfar är död.

87-årige mannen med teknikintresset. Han som ville ha det senaste av allt; ny dator, ny mobil, ny filmkamera... Han som skaffade Facebook och läste min blogg för att hålla sig uppdaterad.
Morfar som tidigare direkt lämnade över telefonluren till mormor när man ringde blev så glad över telefonsamtal senaste åren - "Vad roligt att höra din röst! Vi blir så glada att du tänker på oss...".
Han som sprang runt med filmkameran i trädgården när syster och jag lekte om somrarna. Som skötte om sina växter som om de vore små barn. Som skapade så vackert ur trä. Som skapade så vackert med sin fiol & nyckelharpa.

Han fattas mig. Även om han har det bra nu. Utan smärta och utan kroppen som inte lydde.

Livet

Den här helgen upplever vi bredden av hela livet. I fredags träffade vi för första gången två grabbar på fyra månader och myste. Förundrades över att kroppens funktioner fungerar och utvecklas. Igår firade vi en 50 åring och hyllade livet, reflekterade över att 50 år inte är lika gammalt idag som det var förr...?
Imorgon blir det begravning för en människa som levt ett helt liv; förlöst många små bebisar, firat många 50åringar...

Men jag tror att det blir både tårar och skratt även imorgon, precis som i fredags och igår. Det ingår liksom i livet.

Stor saknad

Nu får jag aldrig mer höra rösten säga "ciao chiqorina" eller "ciao bella" & se leendet i hela hennes ansikte. Aldrig mer känna dessa armar krama om mig och ge mig rejäla dunkar i ryggen, aldrig mera höra det höga, spontana skrattet över allas röster...

Denna härligt galna dam som körde bil som en italienare, som alltid varit spontan & högljudd...

Som bjöd på tjocka pepparkakor med citronsmak året om och ville att man skulle hjälpa till och lägga några pusselbitar på bordet där det alltid var ett pussel på gång. Som skrev "God bless you" i sina gratulationskort till oss. 

Jag har förlorat en av mina fina förebilder och förbönstanter. Stor egoistisk sorg, eftersom jag vet att hon har det bättre nu, när hon får vara hos Honom som hon har längtat efter hela livet.

Bilder från Kramfors

 Gissa vad han gör?

 Blåsippor! - I Kramfors!!

Myser med varmchoklad vid älven.

Några härliga tillfällen i Kramfors, helt enkelt...

Det är bra att hälsa på goda vänner, vila upp sig, samtala, skratta och bara vara.

fortsättning av äktenskapsskolan

Ikväll har vi haft ännu en träff och samtalat om föräldrar och svärföräldrar. Att stå stadigt vid sin partners sida när man möter föräldrar och svärföräldrar. Att båda parter gjort sig tillräckligt oberoende av föräldrarnas åsikter och gjort egna val. Att tryggt veta att vi är överens och inte sviker varandra.

Det är spännande att höra andra par beskriva problem och härligheter med att möta och umgås med sina svärföräldrar. Och att trots egna problem ändå känna tacksamhet att ha fina, förstående vuxna på båda håll. Villiga att kommunicera. Det är kanske det viktiga?

Kvällsmat

Spenatsoppa. Den fick G+ i betyg av Eric. Och det enda jag kan tänka på är att jag nog haft i tillräckligt med fett för att det ska likna mormors spenatstuvning... Favoriträtten när jag var en 6,7, 8 år gammal.

Flashback till barndom

På en second hand hittade jag inte bara EN - utan TVÅ stycken muggar som Amningshjälpen har producerat för att göra reklam... Eftersom jag vuxit upp med en mor som är s k hjälpmamma så är det här en klassisk mugg från familjen. Blev liiite sugen att köpa, men de var tyvärr inte så fräscha inuti...

Stor färgklick i mitt liv!

Jag vågar mig på att skriva ett inlägg om världens bästa kusin också! Hon gör min värld ljus, färgglad, full av skratt och har ändå inga svårigheter att ta emot mörker, sorg & tårar. Gôrbra helt enkelt! Världens bästa tjej!

Alcina

Operabesök i lördags. Mamma berättade att Händel antingen är långsam eller snabb. Alcina var vääääldigt långsam. Det är inte mycket action, kan man säga ;) men det skapade ändå många tankar om vad kärlek och trohet är. Göteborgsoperan fick det att framstå som att det bara handlade om sex. Också intressant...

Men jag hade nog önskat lite mer handling i sångtexterna.

Lördagkvällen innebar ett trevligt besök på Svarta Oliver. God mat och trevligt sällskap!

Men jag blev tvungen att sova ikapp lite i söndags... Det tar på krafterna att ha besök och gå på opera!

Senaste:

Nystädat i torsdags, Eric handlade imorse & nu står degen på jäsning... Tänkte bjuda på nybakt bröd när föräldrarna kommer hit...

Hämtade ut min kamera igår och tog de första bilderna på spårvagnen. Bilder kommer när helgen är slut och besöket har lämnat lyan...

Nu ska vi lösa färdigt krysset innan det är dags att rulla bullar.

En familj i ett nötskal

En pik till större delen av min familj. Tänk på detta!

(Isabel Söder är tecknaren.)