Saker

I helgen har jag varit i ett hus fullt av minnen. Två människors liv sammanfattat i saker. Alltså inte en fullkomlig sammanfattning, utan en del.

Vackra, praktiska, glada och lite sorgliga föremål också.

Saker som får mig att tänka på min barndom. Trots att det är lika mycket de två människornas barndom. Saker som får mig att se det vackra i livet. Saker att sörja. Saker att uppskatta.

Det som gjorde helgen lättare är att det inte är någons hem längre. Det är ett hus. Med föremål.

Matproblem

Här skrev jag bara för en veckan sen att mat inte var problematiskt - men det gäller bröllopsmiddagen så blev det plötsligt problem.
Hur många varianter av serverad potatis kan man få?! & hur många olika teman kan man ha?!
& passar det verkligen ihop med vegetarisk alternativ eller för någon med diabetes?
Svåra frågor.

Tur att vi säger ja till varann oavsett om såsen är skuren... ;)

fortsättning av äktenskapsskolan

Ikväll har vi haft ännu en träff och samtalat om föräldrar och svärföräldrar. Att stå stadigt vid sin partners sida när man möter föräldrar och svärföräldrar. Att båda parter gjort sig tillräckligt oberoende av föräldrarnas åsikter och gjort egna val. Att tryggt veta att vi är överens och inte sviker varandra.

Det är spännande att höra andra par beskriva problem och härligheter med att möta och umgås med sina svärföräldrar. Och att trots egna problem ändå känna tacksamhet att ha fina, förstående vuxna på båda håll. Villiga att kommunicera. Det är kanske det viktiga?

Dagens citat

Läser Brinna, bli bränd, glöda igen av Kerstin Hesslefors Persson. Hon skriver bl a kort om behovet av samtal:

"Samtal har en läkande funktion. Det kan befria och upprätta. Att få tala med varandra, ge och ta, lyssna och tala, öppnar nya rymder. När samtalet blir ett verkligt möte, blir ett plus ett lika med tre. Det blir mer än vad två kan åstadkomma var för sig. någonting händer i dialogen som tillför något extra till båda. Det går att vara fler än två i ett samtal, men ju fler man blir, desto mera tenderar samtalet att gå över i prat."

Dop

Grubblade en del på dop under min tonårstid. Kanske främst perioden kring min egen konfirmation, men även senare. Eftersom jag inte är så bra på att uttrycka mig så är inte diskussionerna så lätt alla gånger. Men nu har jag äntligen hittat en text jag enkelt kan skicka till någon annan för att visa på min egen inställning. Hos Torbjörn Lindahl. Varsågoda att läsa.

Kravfyllt

Av Isabelle Söder

Elfrågan

Alltså, det här med att välja elbolag?! Toksvårt ju! Bra miljöval känns viktigt. Kostnad känns också väldigt viktigt. & att man blir bra bemött och att bolaget inte håller på med nåt fuffens.

Jag blir ju inte så fasligt sugen på Göteborg Energi /Din El när gp.se rapporterar om hutlösa löner för VD & chefer...

Vad har ni för el? Funkar bra? Gillar? Berätta för en stackars sökare...

Struktur

Det här med stress alltså. Det funderar jag en hel del på. Vad är det som gör att jag känner att jag måste göra mitt arbete perfekt? - Från dag 1?! Varför får minsta lilla misstag mig att känna att jag kanske inte är en bra arbetsterapeut? Och samma sak på min fritid - att jag valt rätt maträtter, träffat rätt vänner, valt rätt bok att läsa...

Varför ska alla saker göras på precis MITT vis för att jag ska vara trygg och avslappnad(?)?? Varför är det så svårt att lämna ifrån sig arbete/sysslor/uppgifter?

För att jag tror att jag kan behålla kontrollen... När jag vet vad nästa steg är, så har jag koll, då vet jag var jag är på väg och vad jag sysslar med. Tror jag...

Enligt GP's webbtest om perfektionist så är jag det. Perfektionist alltså.
Mina listor, försök att strukturera så jag verkligen kan prioritera helt rätt... ajaj...

Dessutom bokar jag upp hela min vecka. Som att det inte räcker med klotter i min jobbalmanacka, post-it-lappar på arbetets skrivbord, remisser och epikriser från höger och vänster.

Så... Jag vet att ni kanske inte märker någon skillnad här på bloggen, eftersom jag skriver så sällan ändå. Men för mig är det skillnad att jag bestämmer mig för att jag inte ska ha dåligt samvete när jag inte skrivit på ett tag.

Jag vill skriva av rätt syfte: att jag har något kul att berätta. Men mitt liv ska inte gå ut på att hitta de där stunderna som ska vara roliga att lägga ut på bloggen.
Självklart - ja visst! Men svårt när hela livet ska ha struktur.

Bara några tankar så här efter söndagens mässa...

Omvänd av Göran Skytte

Hittade den för 5 kronor på Erikshjälpen i Skövde och en så billig bok har nog aldrig sagt så mycket som denna!

Görans berättelse är enkelt skriven - och han gör det systematiskt. Den beskriver hur han upptäcker att Gud försöker få kontakt. Och hans svar på detta försök. En lång process. Många år och många händelser.

Boken får mig att bli nyfiken på bibeln. Den peppar mig att söka mer. Och framförallt så får den mig att fundera på mitt egna kristna liv.

Boken är inte många sidor, och den är enkel att läsa. Och den är svår att lägga ifrån sig.

Det här med jobb...

Bild: Isabell Söder.

Samtal är spännande. Man uppfattar dialoger på olika vis. Jag mötte en person som frågade mig hur jag mår och hur jag tycker det går på jobbet. Samtidigt stod hon vänd med överkroppen mot mig men benen på väg ut genom dörren. Vad tror ni min reaktion blir? "Åh, här är det en person som vill lyssna på mig!"? Nepp... knappast.

Jag hade nästan lust att svara som denna här personen:
Bild: Isabell Söder.

Klicka på bilderna så kan ni se dem i större format.

Döden & Livet

Jag vet jag är långsam. Men den här veckan har varit tuff. På många plan.

Temat på söndagens gudstjänst var "Döden & Livet". Det kändes så passande igår. Jag hade ovanligt lätt för att vara just där & då och lyssna, fundera, landa i det som sades och sjöngs.
Jag lever inte med sorg. Inte på det viset. Och har aldrig förlorat en riktigt nära och kär person. Men mina gamlingar dör. Jag vet personer som får ångest när de fått sitt beslut om plats på äldreboende: "Jag kommer dö här inne - det är här det tar slut." Men jag vet också om andra, som velat avsluta för länge sen, som tycker att det räcker nu.
& livet då?! Vad gör vi här egentligen? I helgen pratade jag med flera vänner (meningen med livet?) om hur vi förhåller oss till livet. Vad gör vi med den tiden vi har, prioriterar vi rätt?
Vi var en blandning av studenter och "arbetare". Studenterna tänkte att när de väl börjar arbeta så gör man ju det som är meningsfullt (om man nu får ett jobb...) & vi som arbetar frågade "är det här meningen? Ska jag använda så här mycket tid till jobb?! Allt annat då? Det som är viktigt?"

Kontraster... Men vi var nog egentligen väldigt överens om att meningen är att älska Herren och sin nästa som sig själv. Det har jag i alla fall möjlighet till på mitt arbete. & när jag inte orkar så får jag hjälp...

Barnen i Musikmix och Musikmax sjöng en sång:

"Du är med mig, alla dagar. Genom skratt,

igenom tårar, finns du hos mig. Du är med mig, alla dagar.

Jag kan vara trygg för du har mig i din hand."

Den sången nämner aldrig Jesus, eller korset. Mycket tråkigt. Men för mig som vill leva med Jesus så handlar den här sången om just det. För att klara att älska, alla dagar, så behöver jag just det.

Tips. Läs Psaltaren 139.

Tankar om livet

Idag lyssnade jag färdigt på Tina Janssons sommarprogram från 20 juli.
Just nu uppskattar jag livet väldigt, väldigt mycket.

Jag har möjlighet att prata, sjunga, dansa. Jag kan röra hela min kropp, stryka en vän över armen, ge någon en kram, föra ett vattenglas till munnen, äta god mat, läsa en bok när jag vill, välja när jag vill gå på toa och jag får göra det ifred...

& just nu trivs jag väldigt mycket. Är på väg hem till lägenheten i Göteborg, Eric kommer imorgon, jag ska umgås med Anna & Terry, eventuellt träffa min kusin Micke, förhoppningsvis få se Erics nya lägenhet... Jag kommer troligtvis äta & dricka gott, ta sovmorgon, kanske simma & basta och får fokusera på mina intressen och inte bara på överlevnad.

Livet är orättvist.
Men vem har sagt något annat?

Dessa tårar...

I helgen har det verkligen runnit tårar.

För människor jag aldrig mött, över de jag har förlorat, för de jag önskar så mycket mer glädje & meningsfullhet i livet... Tårar över mina vänner, för deras lycka och framtid. Tårar över mitt liv.
Tårar av sorg och tårar av glädje.

Väldigt mycket tårar.

Vigsel mellan Matilda & Björn igår. Vackert! Paret, klänningen, blåset till psalmerna, Visa från Kåkbrinken som jag lyckades göra med skrattet väldigt närvarande, jag fick komplimanger, solen, trevligt bordssällskap, rolig fest, lång natt.
& Eric, såklart!

Orolig vår full av lugn

Jag är väl omhändertagen. Min egentligen väldigt oroliga vår är full av lugn! Allt det här nya som jag tänkt skulle stressa mig har varit väldigt mycket lättare att acceptera än jag trodde!

Jag klarar
- av mitt nya jobb
- att veckopendla
- att leva utan alla musik i vardagen
- att vara ifrån min lägenhet
- att leva i ett distansförhållande

Det är gott att få upp ögonen för att Gud ger mig kraft att hantera allt det här nya... & att t o m andra ser det! Som sagt... jag är väl omhändertagen.

Dörren till mitt liv

Isabelle gör det igen...

Konsten att tänka rationellt

Se fler här.

Nya tag!

Beslut fattat. Check!

Verkligheten ikapp. Nu ska bara hjärnan och hjärtat hänga med på riktigt också. Än så länge känns det bra. Även om min helg i Örebro känns lite som en flykt så ska det bli riktigt trevligt!

Svåra beslut

I dagarna har jag upplevt kontrasterna av jobbsök. Att å ena sidan tacka nej till ett jobb å andra sidan bli nekad ett jag hade behövt... Men nu finns nya tjänster ute i Göteborg... kanske något jag kan längta efter...?

Bara jag fick tillbaka min livslust lite mer. Idag ska jag peppa mig själv med barn och julsånger. Förhoppningsvis får jag en lucka med förträngning och glädje! =)

Sen ska jag ta tag i verkligheten igen.

Dagens känsla

Jag kan inte skilja på - Melissa Horn

Det är dags att tänka efter
O jag vill inte följa med
Det har regnat hela sommarn och jag känner med det
Jag ville vänta tills du fråga o du frågade tillslut
Jag hörde sånger i mitt huvud men dem kom aldrig ut

O jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig
Och jag kan inte skilja på om jag vill vara med dig
O jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig
O jag kan inte skilja på om jag vill skada dig
Men du om någon borde förstå att man inte gör såhär emot mig

Du ville prata häromdagen
O helt plötsligt blev det tyst
Jag undrar vad som hände
Vi som skrattade nyss
Du trodde säkert att jag hoppats
På nått som aldrig ska bli av
Men jag har aldrig lyssnat när du lovat
Aldrig ställt några krav

O jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig
Och kan inte skilja på om jag vill vara med dig
O jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig
O jag kan inte skilja på om jag vill skada dig
Men du om nån borde förstå att man inte gör såhär emot mig

Vi tar en paus och lämnar rummet
O nu släpper du min hand
På varsin sida av vägen som en främling för varann
Jag vet precis vad du känner fast du aldrig sagt ett ord
Du har viljan att bli större, här är du redan stor

O jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig
Jag kan inte skilja på om jag vill va med dig
O jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig
O jag kan inte skilja på om jag vill skada dig
Ne Jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig
Ne Jag kan inte skilja på om jag vill va med dig
O jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig
O jag kan inte skilja på om jag vill skada dig
Men du om nån borde förstå att man inte gör såhär emot mig
Att man inte gör såhär emot mig

Att man inte gör såhär emot mig
Att man inte gör såhär emot mig
Att man inte gör såhär emot mig

Spotifylänk till sången finns här.

Ett annat tips av Melissa är: Lät du henne komma närmre.

Dagböcker

Det är fascinerande att läsa mina gamla dagböcker. Vissa saker kommer bara tillbaka... cyklernas gång... Andra saker ser helt annorlunda ut. Personer som kommer och går, andra som stannar. De som stannar förändras också, till sättet och till relationen.

Tänk om man visste vissa saker i förväg? Då skulle valen i vissa fall blir mycket lättare kan man tro... Men har man sett "The Butterfly effect" så vågar man inte tro på den idén alls. Men tanken slår mig ibland...

Jag är nyfiken på att om några år få se vilka människor och situationer jag är inblandad i då.