onsdag 28 oktober 2009

Alla dagens tankar

Ännu en dag i soffan. Läst, virkat, spelat barnsånger på gitarren, pratat i telefon, sökt jobb, städat datorn och gjort backup... Imorgon ska jag nämligen lämna ifrån mig min dator och hoppas att jag får tillbaka den med en fungerande CD/DVD-spelare. Den har nämligen krånglat senaste månaden och jag har bara inte tagit tag i det...

Men idag fick jag ännu ett jobbuppdrag! Ska sjunga på ett boende för ungdomar med omfattande funktionsnedsättningar. Det ska bli grymt spännande! Kul när det är något som är återkommande och man vet att det ger lite inkomst.

Men fick lite krupp när jag fick veta att massageutbildningen i november blev inställd. Blir nog en tur till Skåneland i början av december istället. Måste ju få ut mitt diplom. Blir även skönt å få träffa farmor!

En annan spännande sak som hände idag var att jag var ute för första gången sen i söndags kväll. Märklig känsla. Tog en kort promenad till sopsorteringen ikväll. Imorgon blir det heldag på stan, så det var väl en bra smygstart...?

Be nu en liten bön att min dator inte blir totalsågad utan fixas i ett litet kick imorgon! Tacktack...

måndag 26 oktober 2009

alla dessa ord...

På DN kan man göra orddelen från högskoleprovet. Jag klarade 32 av 40. Hur många ord kunde ni?

Sjukdagen för i år?

Jag somnade sjuk igårkväll. Jag var trött redan kl 21. Det händer ju aldrig! En kompis skojade om att då måste det vara illa. Och på natten insåg jag att det var illa. Vaknade med jämna mellanrum för att dricka vatten, snyta mig, bara röra kroppen som var otroligt öm. Halsen är inte rolig idag... när chefen ringde hörde hon på en gång hur det var fatt, och jag har behövt ställa in sånggrupp idag och RGRM imorgon. Jättetråkigt! Även för ekonomin...

Jag är ju sjuk så otroligt sällan! Sist jag var hemma från jobbet var i december... En enda dag. Det är något att vara tacksam för. Men på en gång undrar jag vad som blev fel som gjorde att jag blev sjuk just nu; att jag passat barn? Att jag sovit för lite? (inte spec troligt...) Att jag ätit sämre? Att jag varit bland folk det var länge sen jag träffade?? Ingen aning!

Men nu är jag hemma, ska fortsätta läsa min bok, pimpla honungsvatten och försöka slänga ihop jobbansökningar... Det får vara bra så. Men först sängen ett tag...

söndag 25 oktober 2009

Tankar om Sörbykyrkan

Vi lyckades pricka in rätt helg! Idag fick jag vara med på avtackningsgudstjänsten med (för?) Erik Johansson i Sörbykyrkan. Känslosamt för min del. Av flera orsaker tror jag... Att återkomma till Sörbykyrkan, mitt andliga hem, möta alla underbara människor, få lyssna till Guds ord i psalmer, bibeltext och predikan. Det som fastnade av Eriks predikan var biten om att vara familj. För så känns det. Sörbykyrkan är fortfarande "hemma". Människor som ler med hela ansiktet när de ser mig, som bekräftar mig, frågar hur jag mår & vad som händer i mitt liv... Som ser mig gråta varje gång jag är där...

På festen efteråt blev det sång av Erik och Korianderkören, tal av kollegor, Almby församling, kyrkorådet, EFS-föreningen, vänner... Alla vet att även Erik har brister, men fokus får ligga på det goda han har gett Sörbykyrkan under sina 8 år där. Det är härligt: att ha en fest där man fokuserar på en person i positiva tecken, att ge glad feedback, visa sin uppskattning och sitt tycka-om. Även om det blir mycket tårar vid avsked...

Jag tror att Sörbykyrkan fortsätter vara den platsen där man blir sedd och bekräftad av andra. Erik har varit speciellt bra på det, men det är även resten av församlingen. Och jag tror inte det blir någon skillnad när näste präst kommer. Men jag tror vi kommer minnas Sörbykyrkans fjärde präst. Han har satt sina spår.

fredag 23 oktober 2009

Snart helg!

Å nu sticker jag till Örebro för att leka med Elias! (Får umgås lite med kära E & L också!) Ses i Sörbykyrkan på söndag??

Då var beslutet taget...

och Elisabet Sandlund kommenterar i Dagen. Jag är glad över hennes hoppfulla slut!

tisdag 20 oktober 2009

jag fyller min funktion

Jag har lärt mig mycket om mig själv senaste veckorna. Jag hanterar oro på ett helt annat sätt än jag trodde var möjligt. Jag resonerar, funderar och fattar beslut och är nöjd med det. Självklart känner jag lika mycket som förut, men min situation är begriplig och jag känner att jag ändå kan hantera den. Jag känner mig inte maktlös trots att livet är lite motigt just nu. Det är häftigt!

Men jag tror jag lärt mig leva med KASAM - Känsla Av SAMmanhang. Läs mer här. KASAM läste jag om på universitetet, och i förlängningen är det det synsättet jag har jobbat med som arbetsterapeut. Då har det gällt mitt arbete och de jag arbetat för. Men har mer och mer märkt att det gäller mig själv och min egna livssituation. I Göteborg känner jag mig mer hemma, får göra saker som är meningsfulla för mig, hanterar min vardag, hamnar inte i för många situationer där jag känner mig felplacerad utan fler och fler som känns helt rätt för mig - där jag får komma till min rätt, jag är älskad... Tänk att det skulle behöva ta sån tid att må riktigt bra??

torsdag 15 oktober 2009

Helgens aktiviteter

I helgen ska jag gå på Apologia. Det ser jag fram emot. Och syster är en ängel och betalar för mig! Det är kärlek det! =)

En gitarrist med ovanliga händer...

Jag är verkligen såld på denna mannens gitarrspelande. Jag har skrivit om honom förut här på bloggen. Andy McKee. "En helt vanlig 30årig kille" enligt sig själv. Idag är han i Uppsala. Och jag är i Göteborg. Jobbigt! Men jag hittade honom på Spotify så jag får njuta från soffan istället. Men hans konsert och workshop var tydligen välbesökt. Läs mer på UNT. Och lyssna på Spotify. Vill ni se händerna jobba, titta här.

onsdag 14 oktober 2009

Det kallas kärlek

Har läst ut boken som jag lånade för en evighet sen! Carin Holmberg har intervjuat 10 svenska par som själva benämner sig som jämställda. Det som är deras definition på jämställdhet är "lika lön för lika arbete" eller "det fria valet att få läsa det man vill och göra det man vill oavsett kön". Men när de får frågan om de känner andra jämställda par blir de genast tveksamma, "nja, man vet ju vem det är som får ta disken i slutändan...". Men när de berättar om sina egna relationer så ser de inte ojämlikheten, att även i deras hem verkar det vara givet vem det är som får ta disken i slutändan...

Vardagen och dess rutiner kan man kanske leva med, att man anpassar sig till varandra, den andres egenskaper etc och kvinnan tycker att hon får ut annat av relationen som gör att hon kan "stå ut med" att vara den som plockar undan, som påminner honom om hans uppgifter etc. Helst med att tillägga "men han bara är sån, det går inte att ändra på". Men hon är tydligen tjatig och gnällig när hon påpekar det för honom. Hon förändrar sig för hans skull, t ex sänker sin "städnivå", medan hans egenskaper och personlighet ska vara statisk för den är tydligen norm? Det blir i alla fall kontentan av hur dessa par diskutera sig fram om sin vardag. Hon förändrar sig och han tar för givet att hon ska göra det. Hon gör ett så kallat "rollövertagande" och försöker förstå honom och hans sätt att resonera. Han ser sitt egna synsätt och har redan bestämt sig för att hans är bäst...

Men det kapitlet som skapade mest ilska i mig handlar om känslor och konstruktion av kön. Underrubriker som manligt/kvinnligt, betydelsefulla andra, att prata med varandra, att lyssna och att prata med andra, visa tycka om, visa omsorg, vara arg och ledsen. Här blir det otroligt tydligt hur lätt de båda värderar de manliga egenskaperna högre än de kvinnliga, och även här handlar det om att hans synsätt och egenskaper är statiska och normen och hennes ska förändras utifrån vad han tycker. Flera av männen är helt ärliga med att de inte alltid vill lyssna på henne, och då fortsätter de bara läsa sin tidning, eller tittar ut genom fönstret och bara ignorerar henne! Hon accepterar det och säger att hon nog inte har så roliga och intressanta samtalsämnen... VAD?! Det kan inte vara möjligt?! Står kvinnor ut med det, att han finner henne ointressant om hon inte pratar om hans intressen. - IDAG?! Men genom att läsa några sidor till så höjdes min nivå av ilska. För mannen säger sedan att om inte hon lyssnar på honom så upprepar han sig och t o m höjer rösten tills hon svarar och lyssnar på honom... 10 jämställda män i Sverige säger så. Vad sjutton lever folk i för förhållanden egentligen??

Och jag tror inte man kan skylla på att boken skrevs 1993 och att vi kommit längre i Sverige på 15 år. Tyvärr. Jämställdhetsarbetet tar längre tid än så...

Mina kvinnliga egenskaper är värda att älskas - de är precis lika fina som en mans manliga egenskaper. Mina tankar är precis lika intressanta som hans är. Ibland känns det som att jag hellre lever ensam. Just idag känns det så. I mitt liv har mycket gått ut på att anpassa mig, men någon gräns finns det faktiskt! Men oj, vad jag önskar att jag slapp bli arg.

tisdag 13 oktober 2009

Effektiva dagen

Handlat, bakat bröd, städat, lagat lite kläder och hunnit läsa massor ur boken "Det kallas kärlek" av Carin Holmberg. Den gör mig deprimerad, samtidigt som jag blir vansinnigt envis och bestämd att jag minsann ska få det att funka! Men just nu orkar jag inte sammanfatta boken. Kommer kanske senare i veckan... Imorgon ska den vara utläst!

söndag 11 oktober 2009

Två dagar med fina människor på Kåsjögården. Lyxigt att få ha så många fina omkring sig! Goda samtal, mycket skratt, promenad, mat, fin andakt, godis...

Men nu är jag trött. Ont i kroppen efter liggunderlag och sovsäck man inte kan vända sig smidigt i... suck! Blir nog en liten powernap innan jag gör nåt annat...

fredag 2 oktober 2009

Tid med syster och god mat

Igår fick jag ensamtid med syster på Solrosen. Vi fick sitta ensamma, där bland alla människor. Bland alla andra samtal, skratt, ögonkast... Att bara få fokusera på varandra, på frågor, tankar, idéer, drömmar... Det kändes gott att få den tiden. Bara kasta sig in. Lugnt och samtidigt omtumlande...

Samtidigt åt vi det godaste jag ätit på flera veckor! En smakupplevelse till tusen! Att något smakar mycket och samtidigt mjukt i munnen. Inga heta, starka, chockerande upplevelser, utan något som "rullar" på tungan. Mycket gott! Solrosen rekommenderas! Att de har trevlig personal gör inte saken sämre! Vegetariskt, gott, billigt och trevligt.

Tack kära du för den kvällen. Den kommer jag minnas.

Nya uppgifter

I onsdags hade jag premiär som vårdbiträde. Det var spännande! Blev en heldag, kanske inte optimalt, men det gick i alla fall! Dagpasset flöt på, glada tanter och många nya uppgifter. Att hjälpa SSK med att sätta kateter va väl det mest jobbiga som hände under dagen. Kvällspasset var segare. Men ingen sa åt mig att jag gjorde några fel åtminstone och jag fick många fina skratt med både damer och herrar. Och kollegorna är fina...
Så. Det kändes bra!

Att jag sedan fick flera komplimanger och kommentarer om mitt glada humör gjorde det ju inte sämre! Det är gott att jobba med folk man känner! =)

En bra tillfällig lösning, får man säga!