Efter två dagars gråtande så kom jag på benen igår. Tack kära vänner för omsorg...
Idag har jag fått umgås! Jätteskönt med ett socialt liv! God mat, skratt, intressanta samtal!
Elias små fantastiska händer, som uttrycker så mycket... Jag blir så glad! Jag får pirr i magen av honom! Han grät när jag gick... Hjärtat mitt brister... Han är min =)
söndag 6 januari 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
wiee va bra! =) /G
Skicka en kommentar