Vi hann fira en vecka som gifta. Då tog ett 60-årigt äktenskap slut.
Min morfar är död.
87-årige mannen med teknikintresset. Han som ville ha det senaste av allt; ny dator, ny mobil, ny filmkamera... Han som skaffade Facebook och läste min blogg för att hålla sig uppdaterad.
Morfar som tidigare direkt lämnade över telefonluren till mormor när man ringde blev så glad över telefonsamtal senaste åren - "Vad roligt att höra din röst! Vi blir så glada att du tänker på oss...".
Han som sprang runt med filmkameran i trädgården när syster och jag lekte om somrarna. Som skötte om sina växter som om de vore små barn. Som skapade så vackert ur trä. Som skapade så vackert med sin fiol & nyckelharpa.
Han fattas mig. Även om han har det bra nu. Utan smärta och utan kroppen som inte lydde.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Många kramar!
Beklagar din sorg. Respekt. Jag vill minnas att du även tidigare har skrivit en "minnesruna" över någon du tyckte om och du gör det verkligen väldigt värdigt och vackert.
Skicka en kommentar