Så det kan gå...

När jag var barn pratade jag om "pappas fule kompis". En liten byst av Beethoven som stod i finrummet i mitt barndomshem. När jag blev äldre förstod jag inte alls varför vi skulle lyssna på skrikiga damer i finrummet, och alla dessa konstiga stycken där kören/solisterna ena stunden sjöng starkt och nästa sekund knappt hördes. Att gå på opera var bara häftigt för att se dem i vackra kläder på scen. Knappast för att höra sången...

Men här sitter jag en fredagkväll och förbereder mig för att gå på konsert i Domkyrkan. Ska lyssna på Svenska Kammarkören som ska framföra Mozarts Requiem. Dessutom kommer min egna kör sätta upp verket om några veckor, så jag lyssnar på verket på Spotify till och från jobbet för att få en känsla för det.
Så det kan gå...

Om ni är i Göteborgstrakten: Varmt välkomna till S:t Pauli kl 18 den 10 november! Då framför S:t Pauli kyrkokör Requiem tillsammans med duktiga musiker. Fri entré!