Jag är glad, jag är ledsen.
Jag längtar, jag fasar.
Jag vill till Göteborg, och jag vill stanna i Örebro.
Jag ser fram emot att få lära känna nya människor, jag är nervös för att uppleva ensamhet igen.
Jag skrattar, jag gråter.
Jag är ambivalent! Och slits mitt itu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Det kommer gå bra för dig där borta. Du är en undernar människa! GVD
Oj, e nog snabbaste kommentaren under hela min bloggtid. Men anonym, igen...
det här med att vara anonym alltså... ge upp folk!!
Ja på ett sätt önskar man tillvaron kunde få fortsätta vara som den är, det vore det bekvämaste. Men man måste igenom förändringarna. En kliché men ändå. Det är ett modigt steg att lämna Örebro. Inspirerande faktiskt, hör du det! :)
hela livet är en paradox. bara att vänja sig... ;)
Klas: tack! Dina ord värmer...
Vännen!! Du är modig och du kommerfå det jättebra här. Saknar dig och är glad att duf flyttar hitår. Men det är alltid alltid svårt med uppbrott. Kram
Annzis: tack! Idag har jag kikat upp museér jag vill gå på & konserter som e framöver... kulturlivet lär jag uppskatta! kram!
Men om man heter anynom då?
Skicka en kommentar