Vi lyckades pricka in rätt helg! Idag fick jag vara med på avtackningsgudstjänsten med (för?) Erik Johansson i Sörbykyrkan. Känslosamt för min del. Av flera orsaker tror jag... Att återkomma till Sörbykyrkan, mitt andliga hem, möta alla underbara människor, få lyssna till Guds ord i psalmer, bibeltext och predikan. Det som fastnade av Eriks predikan var biten om att vara familj. För så känns det. Sörbykyrkan är fortfarande "hemma". Människor som ler med hela ansiktet när de ser mig, som bekräftar mig, frågar hur jag mår & vad som händer i mitt liv... Som ser mig gråta varje gång jag är där...
På festen efteråt blev det sång av Erik och Korianderkören, tal av kollegor, Almby församling, kyrkorådet, EFS-föreningen, vänner... Alla vet att även Erik har brister, men fokus får ligga på det goda han har gett Sörbykyrkan under sina 8 år där. Det är härligt: att ha en fest där man fokuserar på en person i positiva tecken, att ge glad feedback, visa sin uppskattning och sitt tycka-om. Även om det blir mycket tårar vid avsked...
Jag tror att Sörbykyrkan fortsätter vara den platsen där man blir sedd och bekräftad av andra. Erik har varit speciellt bra på det, men det är även resten av församlingen. Och jag tror inte det blir någon skillnad när näste präst kommer. Men jag tror vi kommer minnas Sörbykyrkans fjärde präst. Han har satt sina spår.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ja, vi älskar Erik och vi älskar dig!
Tack och detsamma! Det är tur att FB finns så vi behåller kontakten! ;)
Skicka en kommentar