En gitarrist med ovanliga händer...

Jag är verkligen såld på denna mannens gitarrspelande. Jag har skrivit om honom förut här på bloggen. Andy McKee. "En helt vanlig 30årig kille" enligt sig själv. Idag är han i Uppsala. Och jag är i Göteborg. Jobbigt! Men jag hittade honom på Spotify så jag får njuta från soffan istället. Men hans konsert och workshop var tydligen välbesökt. Läs mer på UNT. Och lyssna på Spotify. Vill ni se händerna jobba, titta här.

Det kallas kärlek

Har läst ut boken som jag lånade för en evighet sen! Carin Holmberg har intervjuat 10 svenska par som själva benämner sig som jämställda. Det som är deras definition på jämställdhet är "lika lön för lika arbete" eller "det fria valet att få läsa det man vill och göra det man vill oavsett kön". Men när de får frågan om de känner andra jämställda par blir de genast tveksamma, "nja, man vet ju vem det är som får ta disken i slutändan...". Men när de berättar om sina egna relationer så ser de inte ojämlikheten, att även i deras hem verkar det vara givet vem det är som får ta disken i slutändan...

Vardagen och dess rutiner kan man kanske leva med, att man anpassar sig till varandra, den andres egenskaper etc och kvinnan tycker att hon får ut annat av relationen som gör att hon kan "stå ut med" att vara den som plockar undan, som påminner honom om hans uppgifter etc. Helst med att tillägga "men han bara är sån, det går inte att ändra på". Men hon är tydligen tjatig och gnällig när hon påpekar det för honom. Hon förändrar sig för hans skull, t ex sänker sin "städnivå", medan hans egenskaper och personlighet ska vara statisk för den är tydligen norm? Det blir i alla fall kontentan av hur dessa par diskutera sig fram om sin vardag. Hon förändrar sig och han tar för givet att hon ska göra det. Hon gör ett så kallat "rollövertagande" och försöker förstå honom och hans sätt att resonera. Han ser sitt egna synsätt och har redan bestämt sig för att hans är bäst...

Men det kapitlet som skapade mest ilska i mig handlar om känslor och konstruktion av kön. Underrubriker som manligt/kvinnligt, betydelsefulla andra, att prata med varandra, att lyssna och att prata med andra, visa tycka om, visa omsorg, vara arg och ledsen. Här blir det otroligt tydligt hur lätt de båda värderar de manliga egenskaperna högre än de kvinnliga, och även här handlar det om att hans synsätt och egenskaper är statiska och normen och hennes ska förändras utifrån vad han tycker. Flera av männen är helt ärliga med att de inte alltid vill lyssna på henne, och då fortsätter de bara läsa sin tidning, eller tittar ut genom fönstret och bara ignorerar henne! Hon accepterar det och säger att hon nog inte har så roliga och intressanta samtalsämnen... VAD?! Det kan inte vara möjligt?! Står kvinnor ut med det, att han finner henne ointressant om hon inte pratar om hans intressen. - IDAG?! Men genom att läsa några sidor till så höjdes min nivå av ilska. För mannen säger sedan att om inte hon lyssnar på honom så upprepar han sig och t o m höjer rösten tills hon svarar och lyssnar på honom... 10 jämställda män i Sverige säger så. Vad sjutton lever folk i för förhållanden egentligen??

Och jag tror inte man kan skylla på att boken skrevs 1993 och att vi kommit längre i Sverige på 15 år. Tyvärr. Jämställdhetsarbetet tar längre tid än så...

Mina kvinnliga egenskaper är värda att älskas - de är precis lika fina som en mans manliga egenskaper. Mina tankar är precis lika intressanta som hans är. Ibland känns det som att jag hellre lever ensam. Just idag känns det så. I mitt liv har mycket gått ut på att anpassa mig, men någon gräns finns det faktiskt! Men oj, vad jag önskar att jag slapp bli arg.

Effektiva dagen

Handlat, bakat bröd, städat, lagat lite kläder och hunnit läsa massor ur boken "Det kallas kärlek" av Carin Holmberg. Den gör mig deprimerad, samtidigt som jag blir vansinnigt envis och bestämd att jag minsann ska få det att funka! Men just nu orkar jag inte sammanfatta boken. Kommer kanske senare i veckan... Imorgon ska den vara utläst!

Två dagar med fina människor på Kåsjögården. Lyxigt att få ha så många fina omkring sig! Goda samtal, mycket skratt, promenad, mat, fin andakt, godis...

Men nu är jag trött. Ont i kroppen efter liggunderlag och sovsäck man inte kan vända sig smidigt i... suck! Blir nog en liten powernap innan jag gör nåt annat...

Kom & lyssna!

Tid med syster och god mat

Igår fick jag ensamtid med syster på Solrosen. Vi fick sitta ensamma, där bland alla människor. Bland alla andra samtal, skratt, ögonkast... Att bara få fokusera på varandra, på frågor, tankar, idéer, drömmar... Det kändes gott att få den tiden. Bara kasta sig in. Lugnt och samtidigt omtumlande...

Samtidigt åt vi det godaste jag ätit på flera veckor! En smakupplevelse till tusen! Att något smakar mycket och samtidigt mjukt i munnen. Inga heta, starka, chockerande upplevelser, utan något som "rullar" på tungan. Mycket gott! Solrosen rekommenderas! Att de har trevlig personal gör inte saken sämre! Vegetariskt, gott, billigt och trevligt.

Tack kära du för den kvällen. Den kommer jag minnas.

Nya uppgifter

I onsdags hade jag premiär som vårdbiträde. Det var spännande! Blev en heldag, kanske inte optimalt, men det gick i alla fall! Dagpasset flöt på, glada tanter och många nya uppgifter. Att hjälpa SSK med att sätta kateter va väl det mest jobbiga som hände under dagen. Kvällspasset var segare. Men ingen sa åt mig att jag gjorde några fel åtminstone och jag fick många fina skratt med både damer och herrar. Och kollegorna är fina...
Så. Det kändes bra!

Att jag sedan fick flera komplimanger och kommentarer om mitt glada humör gjorde det ju inte sämre! Det är gott att jobba med folk man känner! =)

En bra tillfällig lösning, får man säga!