Jag svänger in på torget efter att ha noga kollat så jag inte blir överkörd av spårvagnen när jag korsar 1:a Långgatan. Svänger förbi Sushistället och är lika rädd varje morgon för att råka köra in i någon. Parkerar cykeln och mannen i musikaffären säger godmorgon och vinkar. Jag blir lika förvirrad varje gång eftersom jag lyssnar på något intressant program i öronen och är superkoncentrerad på just det. När jag nickat tillbaka håller jag som vanligt på att glömma att låsa fast cykeln med extra låset men kommer på mig själv när jag vänt ryggen åt cykeln. Då möter kvinnan på skrädderiet min blick och vi hejjar på varandra med en nick. Cykeln blir fastlåst och jag knappar in koden till dörren. Är det måndag morgon luktar det antingen alkohol eller urin i porten. Väl inne i entrén får jag svårt att koncentrera mig igen, om det är någon kollega där och sorterar frukt&grönsaker, blöjor, pappersrullar etc. Inser att jag får stänga av mitt program och låser upp till kontoret och larmar av. Har det regnat blir det fina vattenpölar efter mig hela vägen in på mitt lilla rum innanför chefens. Jag är stressad, varm och svettig och ser till att sitta ner ett tag för att hämta andan. Slår på datorn, lyssnar av telefonsvararen och - vips - dagen är igång!
Så här är det alla dagar jag jobbar... Tänk vilka rutiner! Tack&lov minns jag koderna varje dag!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Fantastiskt skrivet! Vilken film jag såg framför mig! Helt otroligt!
Jag saknar ditt skratt. Jag saknar ditt leende! Jag vill umgås med dig! Ringer snart. Massa att berätta... framtid, liv, jobb, hopp, Gud!
Någonstans väntade jag mig en liten "twist" på slutet, något som störde harmonin i filmen :) Glad ändå att rutiner finns, struktur är ganska skönt ibland. :)
Skicka en kommentar