Veckans köp

Tänk - det var i Jönköping jag hittade väskan jag letat efter! En svart, liten skinnväska. Fin modell, snygg och passande storlek. Luktar gott gör den också... Fick fina kommentarer av andra kvinnor som kan det här med väskor! =)

Tankar en fredag

Jag uppdaterar sällan; kanske mest för att mitt liv kretsat kring jobbet senaste veckorna och det känns inte ok att skriva om det här... Men nu har K&J ordnat en cykel åt mig, så två dagar i veckan tar jag cykelvägen mellan Gånghester & Dalsjöfors. Väldigt trevligt att få röra på sig...

Just befinner jag mig i Vetlanda, känner mig mer hemma i den här lägenheten än nånsin förut, trots att det är _väldigt_ många veckor sen jag va här sist. Eric och jag har varit tillsammans i 4 månader... Det är också svårt att räkna...
Men i helgen blir det Himlaväsen konsert i Jönköping, Olofvisit, kyrka och morsdagfirande... Känns rätt lagom.

En helt ok dag

Promenad i solen efter jobbet.
Vitsippor, fågelkvitter, sus bland träden...
Helt ok...

Lediga dagar

Att ha tid för sina älskade vänner är det härligaste jag vet! Det har jag haft den här helgen - flera lediga dagar! Man behöver inte göra några jättegrejer ihop - bara gött att få vara spontana och använda tiden för det man känner för. Fika med vänner, promenad, god mat, unga vuxna, Robin Hood på bio, sovmorgon, second hand i Haga, fika, jeansshopping (2 par! Lycka!), pannkakor, gott vin, rabarberpaj, goda samtal, predikal (predikan+musikal) av EFS Bolliden...

Ja, jag är nöjd. Ja, jag gillar sammanfattningar.

Bröllopsfest

En helg i nostalgins spår men med mycket tankar om framtiden... Nu har herr & fru Henriksson sagt sina löften till varandra och blivit rikligt välsignade... och fått fira detta med familjer & vänner. Att följa bruden hela dagen - från frisyrfixande, sminkning, klänningspåklädning - och stå tillsammans med brudparet i vitsippehavet och hålla tröjor, filtar, vantar, kameror, krama på Elias med jämna mellanrum och se till att brudparet har det allmänt bra - en förmån och samtidigt väldigt slitigt. Väl framme vid Otterstad kyrka var det dags att sluta agera chaufför och istället bli assistent åt brudnäbben som skötte sin uppgift galant! Att höra "Kan det vara så" i en annan tappning var en upplevelse, men resten av musiken blev svår att skilja ut medan en brudnäbb ska underhållas så tystlåtet som möjligt... Men löftena blev sagda och sedan blev det kyrkfika & lyckönskningar i vapenhuset. Ett antal "oj, vad länge sen-kramar" hanns med innan fotografering på trappan och bilfärd till festlokalen. God mat, underhållande tal, några sånger - t o m ett dansnummer! & jag vågade hålla mitt välplanerade tal... om än med darrig röst och väldigt svårhållet papper...

Somnade vid 1-tiden - helt ok! - och fick sova rätt många timmar ändå. Efter en mysig frukost med goda vänner blev det lunch och paketöppning med brudparet.

En intensiv helg med många tankar och många tårar. Det krävs rätt mycket mod för att våga - jag är imponerad! Nu har en ny period börjat...

Smärta

Det är skönt när man hinner ta avsked av en person innan hon dör. Jag är glad att jag gick in till en av mina äldsta tanter i Gbg innan jag slutade. Hon blev hundraplus och var den sötaste lilla gumma man kan tänka sig. Stor omsorg om de andra på sin våning och om oss som försökte underlätta hennes vardag. Och hon hade en fantastisk humor. När jag gick in till henne för att säga hejdå och hon fick veta att jag skulle sluta för att jag fått nytt jobb, sa hon "alla andra försvinner härifrån - det är bara jag som blir kvar" och så skrockade hon en stund. Dottern å mina tårar rann... Nu, sex veckor senare fick jag rätt. Jag anade att jag inte skulle få chansen att få hålla hennes hand igen.