Temat på söndagens gudstjänst var "Döden & Livet". Det kändes så passande igår. Jag hade ovanligt lätt för att vara just där & då och lyssna, fundera, landa i det som sades och sjöngs.
Jag lever inte med sorg. Inte på det viset. Och har aldrig förlorat en riktigt nära och kär person. Men mina gamlingar dör. Jag vet personer som får ångest när de fått sitt beslut om plats på äldreboende: "Jag kommer dö här inne - det är här det tar slut." Men jag vet också om andra, som velat avsluta för länge sen, som tycker att det räcker nu.
& livet då?! Vad gör vi här egentligen? I helgen pratade jag med flera vänner (meningen med livet?) om hur vi förhåller oss till livet. Vad gör vi med den tiden vi har, prioriterar vi rätt?
Vi var en blandning av studenter och "arbetare". Studenterna tänkte att när de väl börjar arbeta så gör man ju det som är meningsfullt (om man nu får ett jobb...) & vi som arbetar frågade "är det här meningen? Ska jag använda så här mycket tid till jobb?! Allt annat då? Det som är viktigt?"
Kontraster... Men vi var nog egentligen väldigt överens om att meningen är att älska Herren och sin nästa som sig själv. Det har jag i alla fall möjlighet till på mitt arbete. & när jag inte orkar så får jag hjälp...
Barnen i Musikmix och Musikmax sjöng en sång:
"Du är med mig, alla dagar. Genom skratt,
igenom tårar, finns du hos mig. Du är med mig, alla dagar.
Jag kan vara trygg för du har mig i din hand."
Den sången nämner aldrig Jesus, eller korset. Mycket tråkigt. Men för mig som vill leva med Jesus så handlar den här sången om just det. För att klara att älska, alla dagar, så behöver jag just det.
Tips. Läs Psaltaren 139.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar