MC-semester: dag 1 och 2

En bild från Nömmen. Men... Sådär, då va det dags: här kommer semestern, vi börjar med dag 1 och 2: håll till godo ;)

Vi kom ju iväg en dag senare än planerat pga punkan. Så - tis morgon packades det sista och jag klädde på mig mitt hyrda mc-ställ för andra gången och Olofs föräldrar stod med kameran i högsta hugg för att fånga dessa dyrbara ögonblick. Självklart finns de bilderna i S-fors och inte här på min dator. En annan gång...

Vi kikade förbi Pukebergs glasbruk och tittade på vackra glas. Tex sådana här:

Innan vi va framme vi Pukeberg hade hastighetsmätaren dött och även ABS:en... Så enligt vår mätare körde vi i 5km/h under hela vår semester - snacka om att hålla hastighetsgränsen! ;) Vi körde i alla fall vidare till Kalmar och lyckades med missade skyltar bland annat och tillslut matpausade vi innan det blev för grinig stämning. Ett besök på Turistbyrån hjälpte oss hitta rätt till Karins lägenhet där vi skulle spendera natten. Vi snackade resten av kvällen och avslutade med att fråga varandra hur vi skulle sova natten därpå... det visade sig att vi båda bokat rum samma nätter, och inte olika som det var planerat. "Jaja, vi tar det där imorgon..." Men O hann fota mig på mc:n innan solen sjönk.

Vi vaknade försenade eftersom O's klocka inte ringde... Jag missade telefontiden för vandrarhemmet och mailade en förfrågan om datumbyte även om vi insåg att det var kört. Sedan begav vi oss ner på stan för att kolla in Kalmar slott. Det var dyrt inträde så vi spanade på murarna utifrån och fotade lite istället.


En lång promenad, matlagning, packning, telefonsamtal för bokning av pensionat (våra tomma nätter - tack god Gud att det fanns lediga rum!) och städning och sen körde vi äntligen över Ölandsbron! "Yeah, here we come!" Men jag tror den raksträckan va det tråkigaste vi åkte under hela resan.

När vi kom över till Öland råkade vi på ett traktorrace - det måste man bara uppleva. Här åt vi en färsk donat, nog den färskaste jag någonsin ätit!
När vi lämnade traktorracet hade vi jättegott om tid på oss, och jag hade varit så duktig och skrivit ut en vägbeskrivning till pensionatet från googlemaps, så det här skulle ju gå galant! Eller..?

Nädu! Vi råkade ut på ett äventyr där i skymningen. Körde på småvägar som tillslut blev leråker. Klockan tickade och vi blev mer och mer stressade och visste inte alls var vi befann oss mellan alla vattenpölarna.
När vi äntligen hittade ut på en stor väg igen fick vi reda på var vi befann oss och kunde äntligen bli guidade rätt genom ett telefonsamtal från pensionatet då de undrade var vi tagit vägen. Då var klockan 22.15 och de skulle stänga 23... Hyggligt!
När vi nu äntligen var framme fick jag ett hysteriskt skrattanfall och roade nog en drös folk där genom att vara högljudd...
Hann precis lugna ner mig och inse att jag glömt bort fars födelsedag när vi packade upp ryggsäcken och insåg att vår mat inte såg ut som den gjorde när vi packade den. Nytt skrattanfall och sen ett försök att samtala med min käre far i telefon.
Jag somnade full av endorfiner och glada känslor av att få resa med min käre vän som det alltid händer roliga saker med!

Fortsättning följer...