Fick ett mail i förmiddags som fick mig lite ur balans under lunchen. Väldigt gripande historia med tillhörande film:
En dag frågar en son sin far: "Pappa, springer du en maraton med mig?"
Pappan svarar: "ja" och de springer sin första maraton tillsammans.
En annan dag frågar sonen sin far igen: "Pappa, springer du en till maraton med mig?" och pappan svarar igen "ja, min son".
En dag frågar sonen sin far: "Pappa, vill du göra Ironman tillsammans med mig?" (4 km simning, 180 km cykling, 42 km löpning)
Och pappan svarar igen "Ja".
Och här kommer videon till denna historia:
Säger den inte allt om hur burna vi är av Guds nåd?? Att jag genom livets lopp alltid har någon som bär mig. Alla drabbas vi väl på olika vis, den historien gjorde det klart för mig.
tisdag 10 mars 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Mycket vackert. Vilken underbar far, vilken styrka, vilket mod, vilken kraft - att orka för två!
Jag såg videon i höstas. UNDERBAR! Men jag hörde den med en annan sång. Som i mitt tycke passade ännu bättre. Tyvärr har jag glömt vilken...
Vilken kraft! Att inte ge upp. Inget är omöjligt. Viktigt tänka på.
Jag har sett den förut men den är lika stark varje gång.
Jag storgråter - det är något som berör på djupet - att vara helt hjälplös men kunna luta sig tillbaka och veta att pappa fixar det. Tillsammans vinner vi!
Kram Karin
Låten är helt underbar..vi har sjungit den i gospelkören hemma.
Men denna video är ju helt ofattbar. Vilken kärlek..här förstår man vad en far kan göra för sin son. sitter här o småsnyftar..blödig som jag är ;)
Kram
Tårarna bara rullade när jag såg filmen. Vad gripande!
Tack Emi för att du delade med dig!
Väldigt gripande. Grät. Har vidarebefordrat till andra vänner.
Fint! /Olof
Skicka en kommentar