Har läst ut boken som jag lånade för en evighet sen! Carin Holmberg har intervjuat 10 svenska par som själva benämner sig som jämställda. Det som är deras definition på jämställdhet är "lika lön för lika arbete" eller "det fria valet att få läsa det man vill och göra det man vill oavsett kön". Men när de får frågan om de känner andra jämställda par blir de genast tveksamma, "nja, man vet ju vem det är som får ta disken i slutändan...". Men när de berättar om sina egna relationer så ser de inte ojämlikheten, att även i deras hem verkar det vara givet vem det är som får ta disken i slutändan...
Vardagen och dess rutiner kan man kanske leva med, att man anpassar sig till varandra, den andres egenskaper etc och kvinnan tycker att hon får ut annat av relationen som gör att hon kan "stå ut med" att vara den som plockar undan, som påminner honom om hans uppgifter etc. Helst med att tillägga "men han bara är sån, det går inte att ändra på". Men hon är tydligen tjatig och gnällig när hon påpekar det för honom. Hon förändrar sig för hans skull, t ex sänker sin "städnivå", medan hans egenskaper och personlighet ska vara statisk för den är tydligen norm? Det blir i alla fall kontentan av hur dessa par diskutera sig fram om sin vardag. Hon förändrar sig och han tar för givet att hon ska göra det. Hon gör ett så kallat "rollövertagande" och försöker förstå honom och hans sätt att resonera. Han ser sitt egna synsätt och har redan bestämt sig för att hans är bäst...
Men det kapitlet som skapade mest ilska i mig handlar om känslor och konstruktion av kön. Underrubriker som manligt/kvinnligt, betydelsefulla andra, att prata med varandra, att lyssna och att prata med andra, visa tycka om, visa omsorg, vara arg och ledsen. Här blir det otroligt tydligt hur lätt de båda värderar de manliga egenskaperna högre än de kvinnliga, och även här handlar det om att hans synsätt och egenskaper är statiska och normen och hennes ska förändras utifrån vad han tycker. Flera av männen är helt ärliga med att de inte alltid vill lyssna på henne, och då fortsätter de bara läsa sin tidning, eller tittar ut genom fönstret och bara ignorerar henne! Hon accepterar det och säger att hon nog inte har så roliga och intressanta samtalsämnen... VAD?! Det kan inte vara möjligt?! Står kvinnor ut med det, att han finner henne ointressant om hon inte pratar om hans intressen. - IDAG?! Men genom att läsa några sidor till så höjdes min nivå av ilska. För mannen säger sedan att om inte hon lyssnar på honom så upprepar han sig och t o m höjer rösten tills hon svarar och lyssnar på honom... 10 jämställda män i Sverige säger så. Vad sjutton lever folk i för förhållanden egentligen??
Och jag tror inte man kan skylla på att boken skrevs 1993 och att vi kommit längre i Sverige på 15 år. Tyvärr. Jämställdhetsarbetet tar längre tid än så...
Mina kvinnliga egenskaper är värda att älskas - de är precis lika fina som en mans manliga egenskaper. Mina tankar är precis lika intressanta som hans är. Ibland känns det som att jag hellre lever ensam. Just idag känns det så. I mitt liv har mycket gått ut på att anpassa mig, men någon gräns finns det faktiskt! Men oj, vad jag önskar att jag slapp bli arg.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Ibland undrar jag om vissa ens vet vad jämställd betyder. Fast det är klart, de par som ansåg sig veta det 1993 vet nog med säkerhet vad ordet betyder idag, även om det innebär att de inte är jämställda, vilket det ju verkar vara i boken. :) För mig handlar jämställdhet om så mycket mer än bara vem som tar disken, eller vad som är manligt och kvinnligt "egentligen". Det handlar om respekt för andra individer, andra individers åtaganden och åsikter, oavsett könstillhörighet.
Tänkvärt!! Som sagt... Hmm
Kanske kvinnor också borde prova att höja rösten om de har något viktigt att säga isåfall?
Fast det är väl så, att eftersom kvinnor i allmänhet pladdrar på så mycket mer, så slinker det ut fler ointressanta samtalsämnen från deras mjuka läppar. Enligt vad jag läser här så verkar de också själva inse det.
Det borde få vara lika frivilligt att lyssna som att babbla. Är det något viktigt får man ju tillkalla särskild uppmärksamhet.
Nu vet jag inte vilken ålder de människor som låtit sig intervjuats befann sig i, men de kan omöjligtvis vara 70 eller 80-talister...särskilt med tanke på när boken skrevs. =P
Jag tror det förändras mer & mer för varje generation, och den här typen av jämställdhet vi verkar prata om just här är förhoppningsvis mer individuell idag än könsbunden.
Precis som Jenny skrev anser också jag att det handlar om respekt, ett förhållande ska inte vara en maktkamp mellan könen om vem som är duktigast på att ta upp eller ned toaringen. Faktum är att nästan alla kvinnor jag pratat om detta med detta om tycker att ringen ska vara nedfälld, precis som män oftast tycker att den ska vara uppfälld...=P
Logiken man använder är naturligtvis att "då blir det lättare för mig". Avsikten är uppenbar och även om just detta är ganska löjligt exempel att ens nämna är detta ett tecken på oviljan att förstå sin partners sätt att se på saker & varför...den här typen av småsaker kan lätt leda till märkliga diskussioner där båda på allvar försöker rättfärdiga att den ene eller andre dessutom har rätt. =P
Förmågan att tänka objektivt har märskligheten uppenbarligen inte begåvats med.
Hos de flesta i min närhet i min egen ålder upplever jag som man istället att kvinnorna har mer "makt" i hemmen än männen & att det är deras normer som gäller före mannens...men naturligtvis är även detta en subjektiv iakttagelse hos en begränsad grupp människor. Hos par över 60 någonstans upplever jag att det är tvärtom.
Jag anser att båda är precis lika dåliga...I samhället utanför hemmets väggar ser män oftast inte de fördelar de har i samhället liksom kvinnor verkar missa deras.
Båda måste vilja kompromissa, ha en kommunikation och förståelse för den andres önskningar & tankar...inte för att man ska eller måste utan av just...Kärlek!
Vill man kontrollera en annan människa, kvinna eller man, kanske man ska skaffa en hund istället.
Kontroll är inte kärlek.
Kärlek är respekt. För varandra. Oavsett könstillhörighet.
Jag har svårt för att fatta mig kort. ;)
Det jag menar är att;
Jag tror att iaf de flesta människor under 40 idag försöker leva relativt jämlikt men att jämlikhet är relativ & subjektiv.
Svamlar säkert, men någon poäng kan du säkert hitta om du letar noga.
Så var inte arg, var glad. Kärlek! =D
Kände att jag svävade ut lite väl mycket i förra kommentaren, sorry.
Läste bloggen igen & inser att jag inte riktigt kommenterade det du skrev. Vart är delete-knappen?
Självklart är "kvinnliga" värderingar & intressen precis lika viktiga som "manliga", men jag är ändå ytterst tveksam til att de här människorna är en korrekt representation över par i sverige idag & jag inbillar mig åtminstone att detta inte längre har med kön att göra utan hur intresserad man egentligen är av varandra eller om man valt varandra p.g.a. att man är av olika kön och vill ha någon för att slippa att leva ensam.
Har man respekt för varandra lyssnar man på varandra & strävar mot att båda ska må bra. I de här fallen verkar den saknas.
Jag kanske skulle läsa hela boken istället ;)
Spännande tankar!
Tack Johnny för ett gott samtal på msn!
Du som inte diskar: det tragiska är väl att mannens ointressanta samtalsämnen värderas högre i hans älskades ögon, för hon vill lära känna honom...
Rekommenderar du att läsa boken Emi?? Jag har det nämligen hemma men har int ehunnit läsa den ännu...men jag vet int eom jag orkar bl så upprörd som du blir....och det blir jag säkert...hehe :)
Men du har ju ett förhållande att jämföra med, Anna! Du har ju valt din karl av en anledning! =) Förhoppningsvis för att han e bra! ;) Å alla blir inte så arga som jag...
Ah det är en bra poäng du har där Emi. Ska försöka läsa boken snart ändå...och bli lite sådär lagom upprörd ;)
Skicka en kommentar