Egalias döttrar av Gerd Brantenberg

Bror tipsade mig ju i fredags om boken Egalias döttrar av Gerd Brantenberg. Nu är jag färdig! Väldigt lättläst må jag säga. Även om man hajar till många gånger och får läsa meningar upprepade gånger, ibland t o m läsa högt, för att förstå.

Boken handlar om ett kvinnosamhälle, man kan säga tvärtom vårt eget... Där kvinnan beskrivs med våra typiskt manliga egenskaper och tvärtom. Kvinnan har tröja och byxor och männen går klädda i särk och en särskild "pehå" som sticker ut ur särken. Huvudpersonen är unge mannen Petronius som startar Mansligan för att göra uppror på samhällets förtryck av män. Männen är trött på att äta p-piller, aldrig få orgasm, oroa sig för våldtäkt, ha papiljotter i skägget och ta ansvaret för barnen och familjen. När männen beklagar sig skäller kvinnorna ut de, eftersom männen aldrig förstår det fulla ansvaret hon har för att försörja familjen...

Alla orden som använder förvirrar konsekvent; herken istället för fröken; fruvälde; äktenskap kallas för faderskapsbeskydd och pronominet man heter istället dam. Är kul att fundera på hur ord och uttryck påverkar!

Boken översattes till svenska i början av 80-talet och är en klockren parodi. Och antagligen har många suckat och sagt "men hallå - så där är det ju ändå inte...?". Men jag tror det viktiga är att få upp ögonen för de små enkla sakerna, de allra små minsta kommentarerna och fråga sig "Vaffö är det på detta viset?".