söndag 11 juli 2010

Blä

Jag fick inte jobbet jag längtade efter. Ett kort telefonsamtal, på max 3 minuter, som ändå påverkar så mycket. Visst märker man ofta hur mycket man hoppats på något just när man får veta att det inte blir av?
"Men jag som skulle... och det som skulle bli så bra..."

Det berodde i alla fall inte på mig utan på att någon annan hade mer erfarenhet.
Men det tröstar inte så mycket...

Dags att återgå till semester.

3 kommentarer:

klas sa...

Det var tråkigt att höra, Emilie. Tredje meningen är förresten så grymt sann. Hoppas på nya öppningar på jobbfronten snart!

Jenny sa...

Ack nej, det tröstar inte. Men det går över. Nya tag vännen!

Elin sa...

Åhh, va tråkigt :( Hoppas du hittar något annat jobb som du vill ha. jag håller tummarna! Kram