Idag har jag varit på dop. Det är alltid en speciell upplevelse. Jag är själv barndöpt och varje gång det är dop så tänker jag "nu har jag vuxit i min vita kåpa, och är fortfarande buren av Gud...". Och tack och lov för det! Så mycket som jag klantar mig... Det är skitsamma hur vuxen jag än försöker bli, hur visa beslut jag än tycker jag fattar, hur snäll jag än försöker vara mot tanten på stan, killen i affären, min bästa vän, eller t o m älskade syster... Det blir alltid smuts på min vita kåpa. Hur mycket jag än försöker hålla mig ren. Men jag får den tvättad. Någon annan tvättar den vit åt mig... Om och om igen!
Det blev jag påmind om idag.
Ännu en gång...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Förlåt. Men det här var helt underbart att läsa! Länkade över från min blogg. Hoppas det var okej. Tycker om dig min älskade syster!
Vad fint du skriver. Så har jag inte tänkt det, att jag fortfarande bär min vita dräkt... Vad du är klok! Kram!
du är en mästare med ord!!! underbart vackert skrivit!!! och det är ju så det är.. tack för påminnelsen om nåden!!!
bless
Fint.
Skicka en kommentar