Pratat med min pappa. Han får mig att känna mig som 5 år gammal... Verkar som att han väljer ut ämnen som bara gör mig irriterad! Vi pratade om el, elräkning, jobbsökande, pluggande, lägenhet, farmor, duschdraperi etc och ALLT var vi oense om! Eller, han fick det att låta så i alla fall.
Varför är det så svårt för föräldrar att låta sina barn bli vuxna? Varför har vi så svårt att justera om rollerna - att ett barn kan vara vuxet och samtidigt vara sin pappas dotter?
Och varför måste jag vara vuxen överhuvudtaget?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hmm.. Vad bra det går idag..
Men iaf; Jag förstår hur du har det, föräldrar kan vara hopplösa!! Men testa att konfrontera dom med det, det kan hjälpa..
Kul att du har fått i ordning och så också, det är kul att greja o ställa i ordning efter flytt!!
Jag håller också på som bäst :)
Det här känner jag igen! Det är så tråkigt, men det verkar aldrig gå ur, hur gammal man än blir. Konfrontera är nog det bästa, men vissa föräldrar biter det inte på...
Skicka en kommentar