Idag har jag gått HBTQ-utbildning på jobbet. Göteborgs Stad arbetar för jämställdhet och mångfald och ett led i detta är att medarbetare blir erbjudna en tvåtimmarsföreläsning om HBTQ-frågorna. Vi pratade såklart en del om sexuell läggning, könsidentitet, HBTQ-historik och "hen-debatten" men främst att heteronormen gör det svårt att vara annorlunda, då en alltid blir ifrågasatt om en väljer att göra andra val än normen.
Det svåra var kanske att diskutera med kollegorna hur det här berör vår arbetsplats. Jag väljer ju inte andra hjälpmedel till min patient som avslöjar att hen gör andra val än heteronormen...
Men tipset är kanske att alltid ställa öppna frågor och inte ta något för givet?
Roligast tyckte jag ändå det var när min ena kollega blev provocerad av tanken att bli kallad "hen" av någon annan: "Vadå?! Synd det inte att jag är kvinna??"...
Hum... identitetskris...?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Detta var ju på sätt och vis våldsamt intressant. Det jag fortfarande undrar i denna debatt är hur viktigt användandet eller icke-användandet av just ordet "hen" är hit och dit. Noterar även att du skriver "en" där jag själv hade använt ordet "man". En annan av minaa tjejkompisar gör konsekvent likadant. I mina ögon är det lika relevant som när ordet "svartjobb" klassas som rasism. Det jag menar är att det tar fokus från och kanske t.o.m. udden av kampen mot verklig ojämställdhet mellan kön och sexuella läggningar, respektive mot verklig rasism. Att jag skriver "man" istället för "en" har inte nåt att göra med att jag vill upprätthålla kassa ordningar i denna värld. Men jag missar kanske nåt viktigt här och lyssnar isf gärna på vad det är.
Klas: Jag gillar ordet hen. Det finns massor av situationer där det underlättar att få använda något neutralt. T ex när jag inte vet vem personen är; på jobbet är det praktiskt att säga hen om läkaren t ex... så slipper jag förutsätta att det är en man.
Jag menar inte att ordet "man" ska strykas, men tycker det är nyttigt att rucka på mitt egna självklara, invanda. Det gör mig själv uppmärksam på mina fördomar, beteende och uttryck.
Och i mina ögon tar det inte fokus från kampen, eftersom det inte är det här jag går ut och demonstrerar för på gatorna. Det finns bara där i vardagen, när jag läser en text, skriver själv, lyssnar på vänner som pratar... =)
Bra svar, bra argument! Jag har alltid använt/skrivit "han/hon" eller "hon/han" innan "hen" lanserades och kommer nog fortsätta med det. Men mest för att det är så invant, inte bara för sakens skull. Så småningom blir det kanske hen för mig också :)
Skicka en kommentar