Att känna

Det här med att känna väldigt mycket för andra människor. Det är inte alltid så lätt... Och jag har skrivit om det förut.

Jag jobbar med människor och hela tiden ska jag förhålla mig till den människan jag möter just då. Vissa gånger är det en kontakt som finns i flera år och vissa gånger träffar jag patienten bara vid ett tillfälle.

Jag möter människor på spårvagnen, i affären... Dessutom har jag familj och vänner, människor som finns nära mig.

Alla de här bitarna kan slita i mig. Mannen på spårvagnen som tappar sin mössa, men som jag inte hinner uppmärksamma innan dörren stängs. Patienten som är väldigt krävande och som jag inte slipper ifrån. Diskussion med familjemedlem i telefon om ämnen som berör. Vännen som vill prata av sig och inte mår jättebra.

Jag blir egentligen lika berörd när jag ser en tv-serie, film eller läser en bok. Människan jag möter berör mig. Och jag kan inte stänga ute. Även om jag har högre murar idag än jag haft tidigare.

Den här artikeln beskriver det så bra.