Denna härligt galna dam som körde bil som en italienare, som alltid varit spontan & högljudd...
Som bjöd på tjocka pepparkakor med citronsmak året om och ville att man skulle hjälpa till och lägga några pusselbitar på bordet där det alltid var ett pussel på gång. Som skrev "God bless you" i sina gratulationskort till oss.
Jag har förlorat en av mina fina förebilder och förbönstanter. Stor egoistisk sorg, eftersom jag vet att hon har det bättre nu, när hon får vara hos Honom som hon har längtat efter hela livet.
3 kommentarer:
KRAM!
Hej Em!
Fin blogg du har, det är första gången som jag hittar hit!
Jag förstår att du/ni ska gifta er i sommar. Underbart! Jag önskar dig/er all lycka med alla förberedelser. Jag tyckte att klänningen såg fin ut. Ska bli roligt att se det slutgiltiga exemplaret. Det är modigt av dig att sy själv!
I sommrast var jag och min man i Uppsala och då mötte vi din syster. Det har hon kanske sagt... Vi pratade iallafall en hel evighet! Det händer att jag tänker på dig och då brukar jag känna att det är trist att du bor så långt bort. Men så är det... Kanske vi någon gång kommer att leva närmare varandra och då ta upp vår kontakt igen.
Många kramar...
Det här var ett vackert och målande inlägg om en person jag aldrig ens visste fanns. Men som man önskar att man hade träffat.
Skicka en kommentar