Det här med stress alltså. Det funderar jag en hel del på. Vad är det som gör att jag känner att jag måste göra mitt arbete perfekt? - Från dag 1?! Varför får minsta lilla misstag mig att känna att jag kanske inte är en bra arbetsterapeut? Och samma sak på min fritid - att jag valt rätt maträtter, träffat rätt vänner, valt rätt bok att läsa...
Varför ska alla saker göras på precis MITT vis för att jag ska vara trygg och avslappnad(?)?? Varför är det så svårt att lämna ifrån sig arbete/sysslor/uppgifter?
För att jag tror att jag kan behålla kontrollen... När jag vet vad nästa steg är, så har jag koll, då vet jag var jag är på väg och vad jag sysslar med. Tror jag...
Enligt GP's webbtest om perfektionist så är jag det. Perfektionist alltså.
Mina listor, försök att strukturera så jag verkligen kan prioritera helt rätt... ajaj...
Dessutom bokar jag upp hela min vecka. Som att det inte räcker med klotter i min jobbalmanacka, post-it-lappar på arbetets skrivbord, remisser och epikriser från höger och vänster.
Så... Jag vet att ni kanske inte märker någon skillnad här på bloggen, eftersom jag skriver så sällan ändå. Men för mig är det skillnad att jag bestämmer mig för att jag inte ska ha dåligt samvete när jag inte skrivit på ett tag.
Jag vill skriva av rätt syfte: att jag har något kul att berätta. Men mitt liv ska inte gå ut på att hitta de där stunderna som ska vara roliga att lägga ut på bloggen.
Självklart - ja visst! Men svårt när hela livet ska ha struktur.
Bara några tankar så här efter söndagens mässa...
söndag 6 februari 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Struktur och kontroll, självklart. Ibland är kontroll mer viktigt än vid andra tillfällen, speciellt för oss som har så lite kontroll över våra liv. Vi vill kontrollera så mycket som möjligt för att inte förlora fotfästet i tillvaron.
Och jo, jag märker skillnad. Från korta inlägg med bilder, till bara inlägg om krångel och funderingar.
Sköt om dig min vän!
Skicka en kommentar